0:00
0:00

© Copyright: Bilder: Jari Peltomäki, M. & W. von Wright: Svenska fåglar (Kansalliskirjasto, The National Library of Finland). Ljudfil: Jan-Erik Bruun. All rights reserved.

Sillgrissla

Uria aalge

  • Familj: Alkor – Alcidae
  • Allmänna kännetecken: En sjöfågel från ytterskärgården. Liknar tordmulen men har en tunnare, spetsigare näbb. Buken är vit, ryggen och huvudet artbruna.
  • Storlek: Längd 38-46 cm, vingbredd 61-73 cm, vikt 0,95-1,5 kg.
  • Bo: Inget bo. I Finland läggs ägget under ett klippblock, i andra utbredningsområden på en kal klipphylla.
  • Häckning: Lägger ett ägg i maj. Båda föräldrarna ruvar, ruvningstiden 28-49 dygn. Föräldrarna matar ungarna i boet 27-30 dygn. Ungarna lämnar boet innan de blivit flygfärdiga och blir därefter självständiga.
  • Utbredning: Kolonihäckande. Stora samhällen på Nordatlantens fågelberg. Populationen i Österjön häckar på steniga skär. Östersjöns population dog nästan ut i slutet av 1800-talet. Fredningen av artens häckningsplatser (Gotlands Karlsö 1880) har bidragit till stammens återhämtning. Häckar på Aspskär i Pernå fr.o.m. 1956. Häckar också fåtaligt på Åland och i Åbolands skärgård. Den nuvarande stammen i Finland beräknas till 25-35 par.
  • Flyttning: Höstflyttningen i huvudsak i augusti, återvänder i maj. Övervintrar i södra Östersjön.
  • Föda: Olika havsfiskar tex. sillfiskar, simpor, tobiskung, torsk o. För vanligen en fisk åt gången, på längden, i näbben.
  • Läten: Ett ljudligt ylande, grymtningar och kurranden som sägs likna en arg hundflocks skällanden.

Sillgrisslan är en sjöfågel som närmast liknar tordmulen och den tillfälligt påträffade spetsbergsgrisslan. Den långa och spetsiga näbben är ett viktigt kännetecken. Sillgrisslans övre del (huvud, hals och ryggsidan) är inte art utan mycket mörkbrun. Undersidan är vit och sidorna är otydligt grått längsstreckade. Sillgrisslans ringvia-färgform har en vit ring kring ögat, som fortsätter bakåt som ett vitt streck. (1% av Östersjöns population utgörs av ringvia-färgformen).

På den mörka vingens ovansida finns ett vitt band längs armpennornas bakkant. Vingens undersida är mörk och ljusbrokig i vingens längdriktning, armhålorna är mörka. I vinterdräkt är sillgrisslans hjässa art, kinderna och strupen vita och en smal art kil går i en båge bakåt från ögat över kinden. Den unga sillgrisslan påminner om en fågel i vinterdräkt men sidorna är mindre streckade och i nacken finns ett vitt smalt tvärband.

Sillgrisslans tarser är arta, simhuden bruntonad (artaktig). Under häckningstiden är vristen hos hanen ockrafärgad och hos honan gulaktig. Näbben är art och iris mörkbrun. Sillgrisslan sitter som tordmulen med vristen mot underlaget.
Östersjöns sillgrisslor hör till rasen U. a.intermedia. Ishavsrasen U. a. aalge. har tillfälligt förirrat sig till Lappland.

Andra arter i samma familj

Follow us!

Identifiera arter!

Sivun alkuun / Top of the page