0:00
0:00

© Copyright: Bilder: Jari Peltomäki. Ljudfil: Jan-Erik Bruun. All rights reserved.

Smådopping

Tachybaptus ruficollis

  • Familj: Doppingar – Podicipedidae
  • Allmänna kännetecken: En mycket liten dopping, kan förväxlas med en andunge då det gäller storleken. Mycket kort hals, rund kroppsform. Kännspak yvig bakända och kort, rak näbb.
  • Storlek: Längd 23–29 cm, vingbredd 40–45 cm, vikt 150–200 g.
  • Bo: Flytande, nära stranden, fäst vid buskkvistar eller vattenväxter. Bomaterial förmultnande växtdelar, som färgar de inledningsvis vita äggen bruna.
  • Häckning: Lägger 4–6 ägg i maj. Båda könen ruvar, ruvningstid 19–20 dygn. Ungarna flygfärdiga efter 44–48 dygn.
  • Utbredning: Häckar fåtaligt i små dammar och sjöar med rik växtlighet främst i södra Finland. En härdig art som ofta påträffas vintertid på små isfria områden. Stammen uppskattad till 10–30 par.
  • Flyttning: Nattflyttare. Höstflyttningen sker i oktober, återkomst i april. Övervintringsområdena i västra Europa.
  • Föda: Småfisk, insekter, kräftdjur, musslor och snäckor. Söker föda genom dykning eller från ytvattnet.
  • Läten: Ett visslande “viht-viht”.

Hos den adulta smådoppingen är huvud, nacke, halsens baksida, bröst och rygg svarta. Kinderna, strupen och halssidorna är mörkt rödbruna och sidorna mörkbruna. Vid näbbroten finns en gul fläck. Tarserna är mörkgrönaktiga och stora, näbben är svart med vit spets och iris är rödbrun. Ungfågeln är ljusare än den adulta smådoppingen. Hjässan, nacken och ryggen är mörka. Kinderna, halssidorna och kroppssidorna är gulbruna, bröstet och halsen rödbrunaktiga. Fram till midvintern förekommer på huvudet en brokighet i mörkt och ljust.

Smådoppingen är mycket skygg och svår att få syn på.

Andra arter i samma familj

Follow us!



Identifiera arter!

Sivun alkuun / Top of the page