0:00
0:00

© Copyright: Bilder: Jari Peltomäki, Jarmo Jutila, Jouko Lehmuskallio, M. & W. von Wright: Svenska fåglar (Kansalliskirjasto, The National Library of Finland). Ljudfil: Jan-Erik Bruun. All rights reserved.

Steglits

Carduelis carduelis

  • Familj: Finkar – Fringillidae
  • Allmänna kännetecken: En rätt liten, grann, livlig sparvfågel. Kännetecknande är ett brett, klargult vingband och vit övergump. Huvudet på en adult fågel är röd-svart-vitbrokigt. De svarta stjärt- och vingpennorna har vita spetsar.
  • Storlek: Längd 12-13,5 cm, vikt 15-19,5 g.
  • Bo: Väl dolt, ofta högt upp (1-11 m) i ett träd. Klotformat, byggt av lav, rötter, snörstumpar, spindelnät osv. fodrat med växtull och tagel.
  • Häckning: Lägger 4-6 ägg i april-maj. Endast honan ruvar, ruvningstid 11-13 dygn. Ungarna i boet 12-16 dygn.
  • Utbredning: En kulturbygdsfågel i södra Finland, utbredningen sträcker sig till Norra Österbotten och Norra Karelen. Häckningsbeståndet i Finland beräknat till 10 000-20 000 par.
  • Flyttning: Dagflyttare. Höstflyttningen i oktober-november, återkomst i mars-april. Övervintringsområdena finns i södra Skandinavien och ner till Mellaneuropa. En del övervintrar i Finland.
  • Föda: Ogräsfrön, favoriter tistel- och kardborrefrön.
  • Läten: Ett glatt “ste-glitt”, som gett arten dess namn. Sången vacker, glad, kvittrande.

Den adulta steglitsens huvud är brokigt i rött, svart och vitt, ryggen gulbrun och på de svarta vingarna finns ett granngult vingband. Buken är gulbrun på bröstet och flankerna, resten av undersidan och övergumpen är vita. Steglitsens stjärt är svart och djupt kluven. På ving- och stjärtpennornas spetsar finns en vit prick. Steglitshonan är något mer anspråkslös till färgen. Hos ungfågeln saknas de granna färgerna på huvudet. Dess huvud är gulbrunt och kroppen fläckig. Steglitsens tarser är bruna, näbben är rödgrå med mörk spets och iris är mörkbrun.

Andra arter i samma familj

Follow us!

Identifiera arter!

Sivun alkuun / Top of the page