0:00
0:00

© Copyright: Bilder: Jari Peltomäki, Kari Pihlaviita, Jouko Lehmuskallio, Simo Mikkonen. Ljudfil: Jan-Erik Bruun. All rights reserved.

Storskrake

Mergus merganser

  • Familj: Egentliga andfåglar – Anatidae
  • Allmänna kännetecken: En stor andfågel. Hanen svartvit, honan gråtonad med brunt huvud. Endast honan har tofs. Skiljs bäst från småskrake på de skarpa färggränserna på halsen och på den tjocka näbbroten.
  • Storlek: Längd 58-68 cm, vingbredd 78-94 cm, vikt 1.270-1.920 g.
  • Bo: Häckar i trädhål, holkar, i byggnader, under hus, i skydd av en tät en.
  • Häckning: Lägger 8-12 ägg i april-maj. Endast honan ruvar, ruvningstid 34-35 dygn. Ungarna lär sig flyga som ca 2 månader gamla. Ungarna borymmare, söker själva sin egen föda redan som mycket små, men ungkullen håller sig nära honan. Endel honor rövar ungar från andra honor och bildar storkullar.
  • Utbredning: Häckningsfågel i stora vatten i hela landet. Finlands häckningsbestånd beräknat till 20.000-30.000 par. Samlas till stora ruggningsflockar som kan bestå av tusentals individer.
  • Flyttning: Dagflyttare. Höstflyttningen i september-december, vårflyttningen i (februari-) mars-april. Övervintrar på Östersjön och Nordsjön men också på Ålands hav och på andra ställen i vårt lands södra delar.
  • Föda: Fisk, kräftdjur, insekter, grodyngel.
  • Läten: En nasal ropserie “rok-rok…”.

Hane i praktdräkt är svartvit. Huvud, rygg och vingtopparna är svarta, resten av fågeln är vit. På våren har hanen en vacker rostgul ton på buken. Storskrakehonans huvud är brunt. Gränsen mellan huvudet och den vita halsen är skarp. Ryggen är grå och buken är vit. Nacken har en yvig tofs och i bakkanten av vingen en rektangelformad fläck utan svart mittband (jfr. småskrake). Storskrakens tarser är röda. Näbben är röd och iris är röd (hanen) eller brun (honan).

Andra arter i samma genus
Andra arter i samma familj

Follow us!

Identifiera arter!

Sivun alkuun / Top of the page