© Copyright: Bilder: Jouko Lehmuskallio.
All rights reserved.

Kaprifol

Lonicera caprifolium

  • Familj: Kaprifolväxter – Caprifoliaceae
  • Växtform: Klätterväxt med vedartad stam.
  • Höjd: 2-3 m. Grenarna nästan kala.
  • Blomma: Kronan zygomorf, gulvit-rödskiftande, 30-50 mm lång, sambladig, lång kronpip, 2 läppar, övre läppen 4-flikig, nedre läppen helbräddad. Kronan nästan kal utanpå. Fodret 5-flikigt. 5 ståndare. Pistillen sambladig, 1 stift, 3 märken. Blommorna sitter längst ute på grenarna, tätt intill varandra, under blomställningen 2-3 vid basen sammanvuxna bladpar. Blommorna doftar.
  • Blad: Motsatta, med skaft. Bladskivan oval-brett oval, trubbig-brett avsmalnande, helbräddad, kal (som ung ibland hårig), mörkgrön ovanpå, nedtill blågrön.
  • Frukt: Orangerött, saftigt bär.
  • Växtplats: Gårdar, skräpmark, skogsbryn, lundar. Prydnadsväxt, ibland förvildad.
  • Blomning: Juni.

Kaprifolsläktet omfattar ca 180 arter varav de flesta växer på norra halvklotets milda och varma områden. Hos oss representeras de av skogstry (L. xylosteum) som förekommer i skogarna upp till Mellersta Finland och den sällsynta och fredade blåtry (L. caerulea) som bara förekommer i Oulanka i Kuusamo. Till släktet hör ändå många nordamerikanska och europeiska arter som odlas i våra parker och trädgårdar och som därmed blivit en del av städernas natur. Fåglarna som äter kaprifolens frön sprider dem effektivt, men människan bör lämna bären i fred: de smakar dåligt eller bittert och innehåller ämnen som är skadliga för däggdjur.

Våra naturligt förekommande kaprifoler och de flesta odlade arter är buskar men den sydösteuropeiska kaprifolen är en klätterväxt med vedartad stjälk. Den är en populär blommande klätterväxt, eller lian, i våra trädgårdar. Under goda förhållanden kan den nå ansenlig höjd då den klättrar längs med olika stöd. Om den inte får stöd bildar den ett trassligt nystan på marken. Det är inte bara blommorna som gör växten dekorativ, utan de granna bären som ofta sitter kvar då bladen faller bort är även de vackra.

De översta bladparen hos kaprifolen är sammanvuxna till en skål, så att blomställningen ser ut att ligga på en bricka. Växten pollineras på natten och de väldoftande blommorna lockar till sig insekter som flyger i skymningen. Särskilt under varma och vindstilla sommarnätter kan doften uppfattas över stora områden. Denna doft riktar sig till nattfjärilarna, varav särskilt stora svärmare med lång sugsnabel ofta kan ses vid kaprifolens blommor.

Andra arter i samma genus
Andra arter i samma familj
Blomväxter i samma familj

Follow us!



Identifiera arter!

Sivun alkuun / Top of the page