Färgkulla
Cota tinctoria
- Latinsk synonym: Anthemis tinctoria
- Familj: Asterväxter – Asteraceae (Compositae)
- Växtform: Flerårig ört.
- Höjd: 20–80 cm.
- Blomma: Radiärsymmetrisk, 2,5–4,5 cm bred korgblomställning bestående av många strål- och diskblommor och skyddad av holkfjäll. Foder saknas. Strålblommor enkönade honblommor. Krona gul, sambladig, tunglik, i spetsen tretandad. Diskblommor tvåkönade, vid blommornas baser fjäll av blommans längd. Krona gul, rörformig, 5-flikig. Pistill uppbyggd av två fruktblad. Ett stift och två märken. Fem ståndare. Ståndarknappar sammanväxta till ett rör runt stiftet.
- Bladen: Nästan oskaftade, 2 ggr. parflikiga eller parbladiga, under tätt håriga. Småflikar (småblad) tunglika, och med uddspets. Blad strödda.
- Frukten: Brun, platt, kantig nöt i vars spets en hinnkant (bildat av det reducerade fodret, pappus).
- Växtplats: Väg-och åkerrenar, svedar, torrängar, hällar, ruderatmarker.
- Blomningstid: Juni–september.
Färgkullan är en flerårig, aromatiskt doftande korgblommig växt. Holkfjällen som skyddar korgen utifrån är i flera rader. De är smala, hinnkantade, håriga med cilierade kanter och runda spetsar. Arten är en arkeofyt i Finland dvs. den har anlänt hit med människan men för mycket länge sedan. Dess nötter har hittats i jordavlagringar från 1300–1500-talet i Åbotrakten.
Färgkullan användes tidigare vid färgning (ger gul färg) och som medicinalväxt. Numera är färgkullan en ganska populär prydnadsväxt i trädgårdar. Arten upplevde en blomstringsperiod i.o.m. höodlingens uppsving på 1800-talets senare hälft. Tillbakagången började då odlingstekniken förbättrades. Numera hittas färgkullan vanligen på torrängar och vägrenar. Färgkullan skiljs från övriga i Finland växande Anthemis -arter på sina gula strålblommor.