Stjärnbräcka
Micrantha stellaris
- Latinsk synonym: Saxifraga stellaris
- Familj: Stenbräckeväxter – Saxifragaceae
- Höjd: 5–15 cm. Stjälk upprätt, ogrenad och bladlös ända till blomställningen, rödaktig, glandelhårig.
- Blomma: Radiärsymmetrisk, 5-talig, ca. 1 cm bred. Krona vit, ofta rödprickig, fribladig och 2–3 ggr längre än fodret. Foderflikar ofta rödaktiga, bakåtböjda och med vass spets. 10 rosa ståndare i 2 kransar med röda eller gula knappar. Vid basen sambladig, 2-talig pistill. Blomställningen en gles kvast.
- Bladen: Rosenblad med omvänt äggrunda–smalt ovala, sågade bladskivor. Ovan håriga, läderartade.
- Frukten: Tvårummig kapsel.
- Växtplats: Snölegor, fuktiga fjällbranter, grusstränder vid åar och bäckar, svackor med flödande vatten, mossiga gungflykällor och sipperytor.
- Blomningstid: Juli–augusti.
Bräckorna (Saxifraga) är låga, vanligen perenna örter. Släktet omfattar över 300 arter, huvudsakligen från norra halvklotets kalla områden och bergstrakter. I Norden finns närmare 20 arter. Många av dessa är sällsynta fjäll-, hällmarks- och myrarter. Släktnamnet Saxifraga kommer från latinet och betyder bergbrytare.
Stjärnbräckan är en sällsynt fjällväxt. Ett skott har i allmänhet flera blomstjälkar och rotsystemet har likaså flera basalrosetter. Stjärnbräckan producerar rikligt med frö som gror bra. Arten förökar sig i någon mån också vegetativt.